Kyrkböcker

Folkbokföring infördes i Sverige genom 1686 års kyrkolag, men fram till mitten av 1700-talet finns uppgifter endast för ett begränsat antal församlingar och områden. Uppgifter för alla församlingar finns först från 1749. Kyrkböckerna är indelade i:

Husförhörslängder

Prästen skulle samla uppgifter om alla församlingens invånare i husförhörslängder. Varje församling hade sin husförhörslängd som vanligtvis omfattade fem till tio år och var uppdelad efter rote, gårdar och hushåll. I början eller i slutet av husförhörslängden finns ofta ett ortsregister.

Innehållet i boken kunde variera med tiden, prästen och platsen. Oftast angavs uppgifter om gårdens namn, familjens och tjänstefolkets namn, var och när de var födda, flyttningar, läsfärdigheter, dödsår, vigsel, anteckningar om religionskunskap, vandel (exempelvis oäkta barn), värnplikt, med mera.

In- och utflyttningslängder

I flyttningslängderna antecknades uppgifter om personer som inflyttade till eller utflyttade från en församling (namn, datum, yrke, varifrån eller vart de flyttar). Längderna förs kronologiskt med in- och utflyttningsuppgifter på samma uppslag.

Födelse- och dopböcker

I dessa böcker antecknades barnets namn, tid och plats för födelse och dop, föräldrarnas och faddrarnas namn och hemvist. Barnet skulle döpas inom åtta dagar efter födseln. Här antecknades också om barnet var oäkta.

Konfirmations- och kommunionsböcker

Prästerna förde in församlingsbornas kunskaper i religion, om de var konfirmerade och fick gå till nattvarden. Betygskalorna kunde variera och är därmed svåra att tyda. Ibland betygsattes även förståndet.

Lysnings- och vigselböcker

Här registrerades alla vigslar som förrättades i Svenska kyrkan. Det finns uppgifter om mannen och kvinnan, hindersprövning, lysning, var och när vigseln ägde rum.

Död- och begravningsböcker

Prästen antecknade den avlidnes namn, dödsdatum, begravning, dödsorsak, med mera. Vilka uppgifter som förekommer varierar.