Varför är det så spännande med släktforskning? Ja, det finns nog inget enkelt svar på den frågan. Men våra rötter utövar en märklig dragningskraft. Vi vill inte bara veta vart vi är på väg i livet, utan också varifrån vi kommer. Rötter behöver inte nödvändigtvis innebära att man är rotad på en viss geografisk plats, utan man kan också vara förankrad i en social gemenskap. Släktforskning blir ett sätt att söka sin plats i ett visst sammanhang, i en berättelse om livet från det förflutna till framtiden.

Hur börjar jag släktforska?

Börja med att prata med dina äldre släktingar och be dem berätta vad de vet om släkten. Kanske får du reda på en del som annars skulle gå förlorat när de avlider. Eventuellt får du läsa gamla brev eller andra handlingar som länge har legat undanstoppade i byrålådor eller på vinden. Du hittar då säkert namn, årtal och orter som du kan utgå ifrån när du sedan går vidare för att söka i kyrkoarkiven.

Kyrkböckerna förvaras på Landsarkiven och finns på mikrokort. Du kan också vända dig till ditt bibliotek. De flesta biblioteken har en släktforskarhörna med mikrokort över församlingarna i ditt område eller också abonnemang på databaser med inskannade bilder av kyrkböckerna.

I kyrkböckerna finns uppgifter om församlingarnas medlemmar från mitten av 1700-talet. Prästerna var inte alltid så noga med att skriva in alla uppgifter, så upplysningarna du får fram kan variera. Genom att växla mellan husförhörslängder, flyttningsländer, födelse- och dödböcker och vigselböcker växer en bild fram på den person eller familj som du forskar om. Läs mer...

Hur går jag vidare?

När du fått fram uppgifterna som finns i kyrkböckerna, är du kanske intresserad av att veta mera om någon i släkten. Då kan du söka vidare i domböckerna (bouppteckningar, tvister, brottsmål, m.m.), mantalslängder, jordeböcker, landskapsböcker, militära arkiv, emigrantarkiv, m.m. Det finns hur många arkiv som helst att söka i. Den enda begränsningen är att material som är yngre än 70 år är sekretessbelagt.

Lycka till!