Kulturhistoria

Västergötland

Artiklar

Från Östra Kulling

Glimtar från Bitternabygden

Livet i Öster-Bitterna kring 1800-talets mitt

Folkresningar i Herrljungabygden

Linberedning

Trädgårdar

Växthus

Jordkällare

Gamla redskap och bruksföremål

Publikationer

Bygdereportern och odalmannen Carl Ryberg - Västgötaminnen i ord och bild

Remmene socken

Friscopojkarna

Trädgårdar

Varför ska vi vårda och bevara våra gamla trädgårdar? Den frågan ställer Anders Ryberg, hortonom på Länsstyrelsen i Västra Götalands län, i en artikel med den vackra rubriken Trädgården som kulturarv. Han menar att svaret egentligen är givet. Det är lika angeläget att bevara trädgården som odlingslandskapet och byggnaderna. Allmogeträdgården är ett viktigt kulturarv, lika viktigt och minst lika hotat som de gamla handelsträdgårdarna och växthusen.

Gamla allmogeträdgårdar har ofta mycket att berätta om det som en gång var. Men spåren kan ibland vara svåra att tolka, i synnerhet när någon medvetet har planerat om trädgården. Det är inte bara trädgårdarnas planläggning och funktion som är värdefullt att bevara, utan lika viktigt är det att värna om de gamla växterna. Att söka spåren av trädgårdar och växthus är en form av sentida trädgårdsarkeologi, berättar Anders.

Vilka växter finner man då i allmogens trädgårdar? Syrenbuskarna var ett vackert blickfång. Inte sällan planterades de som en berså, där man på sommaren satt och drack kaffe skyddad mot vinden. Många vilda växter som gullviva, kungsljus, blodnäva och blågull planterades in i trädgårdarna. Till ”skira gammaldags växter” räknas trädgårdsnattviol, stjärnflocka och akleja som sprider sina frön. Bland perennerna hittar vi praktlysing, rudbeckia, pion, gullris och höstaster. Och naturligtvis finns där många gamla fruktträd – äpple, päron, körsbär, plommon. Även persikor, meloner och hasselnötter ska ha skördats i Bohuslän.

I artikeln rekommenderas ett antal böcker för den som är intresserad av att bevara och vårda en gammal trädgård.
Läs mer...

Källa: Trädgården som kulturarv av Anders Ryberg, i Jordbiten nr 3/2004.