StickekäringI äldre tider var det ont om ljus och fotogen, som dessutom var dyra att köpa. I stället fick man vid arbetet under de långa vinterkvällarna använda sig av eldskenet från den öppna spisen eller också anlita trästickor, som antändes och gav en viss belysning. Där det fanns barn, fick ett av dessa hålla den tända stickan, tills den var utbränd. I annat fall använde man sig av en stickekäring som hjälpmedel, där trästickan sattes fast i en av klämmorna och där fick brinna nästan till slut. Men dessförinnan tändes den andra stickan, och medan den brann sattes en ny sticka i den andra klämman för att vara färdig till ny tändning. Förr i världen var det ont om tändstickor, och därför fick man många gånger använda sig av flinta och fnöske för att ”slå eld”. Det hände ibland att om elden slocknat, så gick man till den granne som hade eld i sin spis och ”lånade eld”. Denna utgjordes av eldglöd, som man bar i en träsko mellan stugorna, för att på så sätt förebygga att eldgnistor skulle flyga bort och förorsaka eldsvåda. |
|