Kulturhistoria

Västergötland

Artiklar

Trädgårdar

Gamla redskap och bruksföremål

Dryckeskanna

Flåhacka

Hemkvarn

Hornsked

Häckla

Hängkubbe

Kaffekvarn

Klappträ eller bösteträ

Lakeså

Lykta

Lövhacka

Mattina

Ostform

Prägel eller slaga

Skära

Smörkärna

Stickekäring

Stäva

Såskäppa

Träplog

Trätjuga

Täckraka eller skyttel

Publikationer

Hemkvarn

Hur gammal denna kvarn är, är givetvis svårt att gissa, men förmodligen minst 200 år. Så mycket är säkert, att den en gång i tiden använts för att mala råg eller korn för familjens behov. Den övre stenen är både höjd- och sänkbar, och ju mer man sänkte stenen, desto finare blev mjölet. På samma gång blev dock kvarnen allt tyngre att dra och handkraft var ju den enda kraftmöjligheten på den tiden. Sedan kom ju kvarnar vid åar eller större bäckar, där vattenfallen bjöd på kraft av annat slag. Därmed var man också på väg mot en ny tid.

Vad man vid åsynen av denna gamla kvarn måste fråga sig är: Hur kunde man med hjälp av äldre tiders enkla primitiva verktyg arbeta ut kvarnstenar av denna typ och detta utseende och även anpassa den övre stenens välvning efter understenens? Förmodligen tidsödande i högsta grad!

Kvarnen användes också när husmor skulle mala fram innehållet i linets fröhus för att få linfrö till sådden, som vanligen skulle ske senast den 18 maj, på Erik-dagen. Av denna anledning kom uttrycket ”hör-Erik” att spridas i vissa landsändar, inte minst här i västra Sverige.

Kvarnar av denna typ och av denna ålder är mycket sällsynta nu för tiden, men utgör ett utmärkt bevis för gamla tiders möjligheter och uppfinningsförmåga. Det under malningen erhållna mjölet måste givetvis sållas genom ett lagom grovt såll för att på så sätt skilja bort skal. Först då fick man fram det lagom fina mjölet, som var lämpligt för användning vid bakningen.

Tillbaka